Det vanliga tack

det finns alltid en förklaring, även namnet på denna blogg. det vanliga tack.
det hela började med en helt vanlig kväll på loungen( jaha, hur fan stavas det ropar den lille skamfyllda luther på vänsteraxeln?). Vi ville ha det trevligt och bara ta det lugnt o chilla. du o jag o alla andra. ni vet vilka ni är. en man (som får jobba under täckmantel här) vid namn benny bly skulle ordna så att kvällen blev som den skulle och inte som det blev men det återkommer vi till lite senare i texten om ni orkar läsa hela texten och om min överkokade adhd-hjärna kan stoppa denna mening utan att bangar ur!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! nåväl, vi gled in på loungen (?), världsvana, allafall örebrovana och siktade in oss på en soffa längst in i hörnet, perfekt. En man i sällskapet ville fira, fira sin karriär och sin kärlek till jobbet. det beställdes in vin av den finaste sorten, mineralvatten man inte ens kunde uttala namnet på samt enorma räkor som förmodligen var de sista på denna jord. Ägarna vittrade vinst och sällskapet vittrade lycka.... om det inte var för en man i sällskapet, en man i slips. Han hade faktiskt en trevlig kväll, glad i hågen och framtiden framför sig. Men vid ett oigenom tänkt ögonblick gled hans vänstra hand ner på soffan, hans flinka fingrar kände en enorm lust att bara gosa in sig mellan dynorna på loungen, och pang! Det small till i mannens långfinger... och det kom blod. svårt skadad och blödandes for tusen tankar genom hans huvud. HIV!! AIDS!!! BÖRJE LARSSON!!! HEPATIT C!!! BÖRJE LARSSON DÖÖÖÖÖD!!! AIDS!!!Han kallade på hjälp men ingen hörde honom... till sist såg ägaren en blekvit man irra omkring på golvet mummlandes "ersättning, öl, ont, hiv, börje larsson".
Vi kunde aldrig mer gå tillbaks dit igen, vårt ställe, där vi samlades med Benny i spetsen och sätta oss till ro o bara säga " det vanliga tack".
Han hade stuckit ner handen mellan dynorna, idioten