acceptans

det är det man för göra helt enkelt, acceptera.acceptera att man gör en kilometer på 7 min, att benny bänk har bättre flås och att min gravida sambo som jobbar 150 % och skriver en c-uppsats samtidigt är piggare och i affekten intresse dagligen.
affekt, en evolutionär trigger, en överlevnadsstrategi, be om en föreläsning och du får en.
Det borde inte stressa en människa men det kan göra det. såhär: byter om till träningskläder, tar an lägenhetsnyckeln från knippan(löjligt ord) för att inte behöva släpa med mig den ut på löprundan, 2 km. känner efter lite i ryggen och kollar lite på vilka skor som ska nötas, de nya eller de gamla?? tycker att byxorna är lite för stora och byter till ett par byxor som är lika heta som inga andra. ska ge mig ut och upptäcker att nyckeln är borta.panik. jävlar så typiskt. vems är felet, ja inte fan är det mitt!!! Hur ska jag vinkla så jennie kan bära ansvartet??? jo hon ville att jag skulle träna med henne!!! därför var jag tvungen att stressa!! skönt, svär lite över det. samlar mig och andas i fyrkant ( erkänd kognitiv övning för patienter med panikångest).
så var är nyckeln???
annars så lånar jag och min sambo anna och stefans tv, soffa,köksbord,hallampa,katt,underkläder,stekpanna,kyl och frys för att få det lite mysigt i vår lägenhet, bara för en helg men jag hoppas steff kan komma med det imorgon.det borde han,om han vill vara min vän.
Dont say motherfucker, motherfuckers