det är gjort nu, 857 pengar in i kansliet på SM. Benhinnorna reagerade direkt med smärta. dags att kliva på diklofenak, bara för att. tid? ingen, mål? att klara av att gå ned för trapporna på Stadion efteråt. är lamporna släckta när jag äntrar löparbanan tar jag mig in med våld, förmodligen inget fysiskt våld eftersom all fysik förmodligen tappades nånstans ute på djurgården, nä, då får det bli verbala hot om att komma åter en mörk natt och skada om dom inte låter mig fullfölja. Som en kompis, roger, sa: det värsta är att dom där jävla läkarna längs banan kan plocka av en om man ser för sliten ut.
nu börjar kriget med sig själv. att tänka positivt klarar jag inte, jag tänker inte positivt. tänker jag så är det bittra cyniska tankar. det handlar om att inte tänka alls, det handlar om att hitta Homer simpson stadiet, låta en melodi rulla i huvudet. om och om och om igen, ut och in, in och ut osv osv i ca 4,5 timmar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar