studenten

Min syster gick ut gymnasiet, det är en lycka att se alla studenter rusa ut ut matsalen mot en framtid ingen kan spå, hoppas hon klarar sig, lika ledsen kan jag bli när man ser en student efter utrusningen stå och vänta på en länsbuss med en ynka vissen ros runt halsen medans klasskamrater åker runt i skrindor och öppna bilar, familjen på trottoaren och polarna vinkandes. Vet inte varför men sånt knäcker mig. Samtidigt ger studenter mig ångest... En sån naiv livsglädje som kommer över sommaren strypas. Det ska sparas till pension, det ska jobbas o prestera, det ska kommas i tid och vardagen fylls med en massa måste som suger hårdare än en tandlös... ja vad det nu är. Jag faller in i petters resonemang. sorry. Inte fan kommer man ligga på dödsbädden och ångra att man jobbat för lite och att lönen inte sköt i höjden, då är det nog andra saker man ångrar, sånt som absolut inte har med jobb att göra.